Balders historia
12:31:44 2011-09-17
Publicerat i De som fått sina vingar
Tänkte ge er en sammanfattning av Balders historia från det jag vet från början till slutet.
<-- sista bilden
-
Han föddes 11/6 1988 E: Kärlingehults Max U: Eluxa och heter egentligen Telux men blivit kallad för Balder de senaste 15-20 åren. Han var ungefär 98cm och har väldigt fin stam och speciellt utställning & trav, men han har mest bara varit rid- och sällskapsponny. När han var runt 7år kom han till oss och både Linda och jag har lärt oss rida på honom. Vi ramlade av mellan fem-femton gånger varje ridtur, hans bästa trick var att bara tvärstanna och vägra gå framåt och gick inte förrän det var någon annan häst framför. Vi har även kört honom mycket och en gång ramlade vi med vagnen i skogen men allt gick bra som tur var!
Han kunde hoppa men tyckte inte det var särkilt kul men har faktiskt klarat 70cm, bra för en liten shettis! Vi red en clear round på 30 cm en gång och han gick över varje hinder i princip, oxrar och allt men jag var nolla och fick en rosett, jag var så glad!
Under en tid stod han på ridskola och gick någon lektion i veckan medan jag red till en annan ponny. Han hade verkligen en egen vilja och stod en stor del av lektionen i mitten och bara njöt av livet haha! Men alla älskade honom och ville rida honom ändå och han var verkligen populär. Det var nog den enda gången var borta från vår gård en längre tid.
Han var expert på att smita, det spelade inte någon roll hur vi hade staketet för han smet alltid när han ville! Om han kände för att gå i en annan hage, gå en liten runda på gården så kunde han bara göra det. Det var många gånger vi kom hem från något och hittade honom ståendes på gården, helt oskyldig. En gång på vintern kunde man följa hans hovspår från stallet vidare upp till huset, upp för vår ena yttertrappa, ner igen, upp för andra yttertrappan, ner för trappan, runt på trädgården och sen ner till stallet igen. Så sött!
En gång gick jag och Balder omkull, vi red i paddocken och plötsligt ramlar han så vi faller på sidan. Vi var lite chockade men det gick bra med båda två!
Jag kunde rida Balder väldigt länge för jag var inte så lång och efter många år av roliga ridturer slutade vi rida honom mer och mer och den första januari på det året han fyllde 20år fick han gå i pension och bara vila resten av livet!
Han hade aldrig varit skadad, dock fick han kolik när han var 21år och vi körde direkt till sjukhuset och han blev frisk snabbt.
Under sista tiden av sitt liv var han sällskap för hästarna i hagen och när vi åkte med en häst på tävlingar och sånt. Han tyckte faktiskt det var kul och han var så himla pigg i hagen. Han, Gadden och Rasse busade mycket och Balder var väldigt snabb ändå och var inte långt ifrån de andra hästarna i hagen!
Sen en kväll i början i juni när vi kommit hem från en träning hade Balder smitit från hagen och stod i stallet. Jag tänkte ta ut honom igen men såg att han haltade bak så vi tog in honom och tänkte inte så mycket på det. Nästa dag kollade vi på hans ben och bakbenet typ glappade när han gick, såg verkligen hemskt ut! Veterinären kom några dagar senare och hon sa att en muskel från knät till hasen hade brustit, men hon trodde att med endast vila skulle göra honom frisk. Det enda han fick göra under hela sommaren, från juni - september var att stå inne i sin box hela dygnet medan alla andra var ute. Ibland fick han komma ut och beta lite men det skulle han inte göra så ofta. En gång smet han och när han galopperade iväg sprang han inte med det benet, utan det bara hängde efter. Han gnäggade ofta och stod och smågnäggade när vi var hos honom, så söött! Veterinären var där en gång i juli också och han började faktiskt bli lite bättre.
Sen i augusti blev Tikki skadad så då fick han sällskap några veckor vilken han tyckte var lite bättre. Men man såg att han var så ledsen, han slutade försöka springa ut när han bytte box när vi skulle mocka, han bara stod där och var så lugn, i början vägrade han äta eller stå still så därför blev han väldigt smal också. Man såg på honom att han började ge upp och hur kan ni tänka er att vara inne hela sommaren i en box medan alla andra var ute? Eftersom veterinären var ganska posititiv så hoppades vi att han skulle bli frisk men på slutet förstod vi att det var ganska meningslöst. Vi bestämde oss för att avliva honom eftersom han inte skulle bli bättre. Först bestämde vi en onsdag, men veterinären fick en annan sak att göra tror jag så det blev inte. Fatta glad jag blev när jag kom hem oc såg att han fortfarande stod i sin box?
Vi fick en annan tid, på en måndag och dagen innan tog vi massa kort på honom när vi hade gjort honom fin och han fick beta, han var så lycklig!
Men det blev inte på måndagen heller för pappa kunde inte så vi bestämde en tid på onsdagen istället, den 7 September. Samma morgon klappade jag och gav honom en sista kram och puss innan jag gick till skolan.
<-- sista bildenNär jag kom hem gick jag direkt ner till stallet och såg den tomma boxen. Jag såg också att han låg under ett skynke vid gödselstacken men självklart gick jag inte dit och tittade utan jag bara gick upp. Förstod att samma morgon var det sista gången jag hade sett honom och sagt hejdå, efter att han funnits här i femton år. Detta var och kommer alltid vara hans hem och han kommer alltid vara en del av oss, en del av mig, en del av Hovgård.
Någon timme senare kom en lastbil och hämtade honom och det hade regnat den dagen, så sen kunde man se märket av en häst där han hade legat. Nästan allt annat på marken var blött utom de torra fläckarna. Saknar has gnägg man hörde hela dagarna, saknar att bara titta ut i hagen och se honom där.
Ville bara säga till dig, Balder, att vi saknar dig väldigt mycket men som sagt, du kommer aldrig försvinan ur våra hjärtan. Du hade gjort så mycket för oss så nu var det vår tur att ge dig ett liv i himlen där du kan springa runt och vara hur glad som helst. Tillsammans med Sabena.
Tack för allt, du äger <3
/Cattis, resten av familjen Carlsson och alla andra du har hjälpt och allt annat du gjort.
Hoppas vi ses igen!
Jag saknar dig så det gör ont
15:28:25 2011-09-07
Publicerat i De som fått sina vingar
Boxen stod tom när jag kom till stallet
Jag bara stod där ett tag, väntade på att du skulle stå där
Men det gör du inte, och kommer aldrig mer att göra det
Du har funnits här hela mitt liv, i 15 hela år har du varit hos mig, hos oss
Men det blir aldrig mer så
Tack för allt Balder, jag kommer aldrig, aldrig glömma dig
11/6-88 - 7/9-11
~
Sista bilden, från imorse.
-
Jag älskar dig, kom ihåg det <3 Vila i frid
Min och Sabenas historia..
01:36:22 2011-08-13
Publicerat i De som fått sina vingar
Lovade ju att ge er min och Sabenas historia. Denna texten skrev jag på min bdb för exakt ett år sen, ändrar ingenting och jag skriver kanske lite konstigt. Men enjoy!
-
2006: 2005 hade jag ramlat av Carro och brutit handleden och jag ville inte rida henne mer. Så januari 2006 åkte vi och provred två b - ponnyer, en hette Kahmir och var skäck, den andra hette Sabena och var mkrbrun. Jag fick bortsa Sabena, hon var så vacker. När jag sedan provred bestämdes det at det var min ponny. När hon kom hem i februari hade jag henne på prov i tre veckor. Under den tiden fick jag för första gången en felfri runda på en clear round, jag ramlade av rejält två gånger men ändå var det den ponnyn jag skulle ha. Busig var hon men min drömängel. Den sommaren hoppade jag mina första felfria tävlingar, och en ld blev jag fyra. Jag var överlycklig, carro hade bara vägrat. Första gången jag vann var min tredje tävling. Jag hoppade lb när jag skulle vara med i laget, och vann, första lbn.
2007: Vi hoppade på med ld, lc och lb. Du var alltid bäst och vann oftast. Tyvärr fick du endast liite mugg och blev halt av det lilla minsta. Detta hände två gånger under vår tid, men tävlingen efter vann du. Laget det året gick suveränt, du var ALLTID nolla. Jag kom ihåg laget, det var final på hfk. Du var så busig, slängde först av mig före start och direkt efter målet. Men du var felfri. Du var jätte busig tills vi kom på att det var betforen som tog över dig, och du inte kunde kontrollera och satte igång ett par bockar varje dag. Men vi gav dig havrefritt och du blev så mycket bättre. Blev även KM-mästare för B-ponnysar på HFK. Vi var det enda b-ponny ekipaget, men ändå haha. Sedan sista tävlingen det året, då debuterade vi LA. Kommer inte riktigt ihåg, men tror vi nollade där med.
2008: Vi åkte alltid hem från tävlingarna med vinster eller placeringar. Vi hoppade vår första fälttävlan men du är ingen fälttävlanspolle, dressyren gick dåligt och du vägrade ut dig på graven, men skit samma. Vi var med i Halmstad Derbyt - tredagars, och tävlade DM i hoppning. Året gick bra och i augusti hoppade vi vår första msv b. Du var toppen, vi hade inte ens tränat men du bara hoppade med havrefritt foder (som vi sedan bytte) och det var mitt fel i omhoppningen för jag höll på rida fel hinder så fick göra en volt. Men du var felfri. Andra msv, var i trolleholm och du hoppade på men rev två hinder, vi kollade igenom dig lite för du brukar aldrig riva /var osäkra på muggen igen) oh det var det. Du hoppade fast du hade ont av muggen, åh, fina ponny<3. Tävlingen efter, när du var frisk, vann du båda klasserna fast det ändå var ngn som stod i vägen, du vann lc och lb mot de som vunnit sm idag. Sedan, när vi skulle hoppa vår tredje msv, ramlade jag av dagen före och stukade foten rejält. Samtidigt märkte vi att du hade fått ett rejält jack av bogskyddet på halsen, men vi testade ändå dagen efter. Jag fick ta ett par stora stövlar för jag ite fick på mig ett par andra, och du fick fårskinn. Och vi hopar först la, och sedan msv, där du är den enda felfria och vi vinner<3 Helt jävla grymt av dig. Veckan efter var det lussehoppet i styringe och vi vann än en gång, båda gångerna över sm ryttare igen. Det var det du älskade, att hoppa.
2009: Oturens år. Året började med en fångkänning, men inget allvarligt. Du fick vila, sen blev det laget där du inte var riktigt igång och det blev en rivnig, men vi var ändå bäst i elit laget. Tävlingen efter var i Maj, det var Laholm och vår sista tävling tillsammans. Vi vann lan lätt och msv var du så jävladuktig, hoppade asbra men du stannade vid ett hinder, inte nomalt menmen, skitduktig var du iallafall. Men du hade en galla som var hård och vi åkte och kollade den. De var inga goda nyheter, de sa att de trolige var gaffelbandet och de opererade dig. Då hittade de istället en senblödning av överansträngning eller en vrickning vid ridning eller i hagen. Det var tre månaders vilotid för dig och du var bara tvungen att bli frisk.De gav dig kortison som det var fångrisk på, men det tänkte vi inte så mycket på. Du fick stå inne hela sommardagarna i en halvmånad, sedan kom fu ut på dagarna i en 3x3 meter stor hage med jätte lite gräs och bandage. Sedan började skritturerna. Dessa två timmar långa skritturer jag gjorde varje dag vid solnedgången, det gav mig mer kärlek för denna hästen. Jag älskade dig mer än något annat med hoppet " vi klarar det " . Efter varje skrittur ändå bort till karlstorps camping, så fick jag spola ditt ben med kallt vatten i tio minuter, du tyckte det var kallt men gallan blev mindre och mindre. På slutet fick vi till och med börja trava med dig och jag kom ihåg den sista gången jag red dig, bara ngra tio minuter varav lite trav, för du var lite halt på ena fram. Vi åkte på återbesök och de sa det vi hoppades, du var frisk. Men du var istället halt på en fram och de började leta igenom hoven på dig. De hittade en hovböld och vi skulle komma tillbaka ngra dagar senare.
2007: Vi hoppade på med ld, lc och lb. Du var alltid bäst och vann oftast. Tyvärr fick du endast liite mugg och blev halt av det lilla minsta. Detta hände två gånger under vår tid, men tävlingen efter vann du. Laget det året gick suveränt, du var ALLTID nolla. Jag kom ihåg laget, det var final på hfk. Du var så busig, slängde först av mig före start och direkt efter målet. Men du var felfri. Du var jätte busig tills vi kom på att det var betforen som tog över dig, och du inte kunde kontrollera och satte igång ett par bockar varje dag. Men vi gav dig havrefritt och du blev så mycket bättre. Blev även KM-mästare för B-ponnysar på HFK. Vi var det enda b-ponny ekipaget, men ändå haha. Sedan sista tävlingen det året, då debuterade vi LA. Kommer inte riktigt ihåg, men tror vi nollade där med.
2008: Vi åkte alltid hem från tävlingarna med vinster eller placeringar. Vi hoppade vår första fälttävlan men du är ingen fälttävlanspolle, dressyren gick dåligt och du vägrade ut dig på graven, men skit samma. Vi var med i Halmstad Derbyt - tredagars, och tävlade DM i hoppning. Året gick bra och i augusti hoppade vi vår första msv b. Du var toppen, vi hade inte ens tränat men du bara hoppade med havrefritt foder (som vi sedan bytte) och det var mitt fel i omhoppningen för jag höll på rida fel hinder så fick göra en volt. Men du var felfri. Andra msv, var i trolleholm och du hoppade på men rev två hinder, vi kollade igenom dig lite för du brukar aldrig riva /var osäkra på muggen igen) oh det var det. Du hoppade fast du hade ont av muggen, åh, fina ponny<3. Tävlingen efter, när du var frisk, vann du båda klasserna fast det ändå var ngn som stod i vägen, du vann lc och lb mot de som vunnit sm idag. Sedan, när vi skulle hoppa vår tredje msv, ramlade jag av dagen före och stukade foten rejält. Samtidigt märkte vi att du hade fått ett rejält jack av bogskyddet på halsen, men vi testade ändå dagen efter. Jag fick ta ett par stora stövlar för jag ite fick på mig ett par andra, och du fick fårskinn. Och vi hopar först la, och sedan msv, där du är den enda felfria och vi vinner<3 Helt jävla grymt av dig. Veckan efter var det lussehoppet i styringe och vi vann än en gång, båda gångerna över sm ryttare igen. Det var det du älskade, att hoppa.
2009: Oturens år. Året började med en fångkänning, men inget allvarligt. Du fick vila, sen blev det laget där du inte var riktigt igång och det blev en rivnig, men vi var ändå bäst i elit laget. Tävlingen efter var i Maj, det var Laholm och vår sista tävling tillsammans. Vi vann lan lätt och msv var du så jävladuktig, hoppade asbra men du stannade vid ett hinder, inte nomalt menmen, skitduktig var du iallafall. Men du hade en galla som var hård och vi åkte och kollade den. De var inga goda nyheter, de sa att de trolige var gaffelbandet och de opererade dig. Då hittade de istället en senblödning av överansträngning eller en vrickning vid ridning eller i hagen. Det var tre månaders vilotid för dig och du var bara tvungen att bli frisk.De gav dig kortison som det var fångrisk på, men det tänkte vi inte så mycket på. Du fick stå inne hela sommardagarna i en halvmånad, sedan kom fu ut på dagarna i en 3x3 meter stor hage med jätte lite gräs och bandage. Sedan började skritturerna. Dessa två timmar långa skritturer jag gjorde varje dag vid solnedgången, det gav mig mer kärlek för denna hästen. Jag älskade dig mer än något annat med hoppet " vi klarar det " . Efter varje skrittur ändå bort till karlstorps camping, så fick jag spola ditt ben med kallt vatten i tio minuter, du tyckte det var kallt men gallan blev mindre och mindre. På slutet fick vi till och med börja trava med dig och jag kom ihåg den sista gången jag red dig, bara ngra tio minuter varav lite trav, för du var lite halt på ena fram. Vi åkte på återbesök och de sa det vi hoppades, du var frisk. Men du var istället halt på en fram och de började leta igenom hoven på dig. De hittade en hovböld och vi skulle komma tillbaka ngra dagar senare.
Det gjorde vi, den 12/8, du trodde du skulle få tävla när vi lastade dig på morgonen. Du var så lycklig. Men vi drog till veterinären. De trodde du hade många hovbölder men det verkade lite skumt och vi röngtade dig. Det var det värsta. Mamma kom ut och sa att du hade fått fång, den fången hade nästan gått hela vägen. Vi fick köra hem, jag varhelt förkrossad hela vägen hem. Hemma fick jag ta ett sista adjö från henne, och de fick tvinga ut mig från transporten. Sedan åkte pappa och andreas med henne upp till Slöinge mot Trapalanda till de evigt gröna ängarna medan jag tittade efter transporten där världens bästa ponny nu skulle försvinna. Fast hon hade ont, hoppade hon på ren viljestyrka. Vilken ponny, vilken häst. Jag älskar dig sabena<3
-
Sista bilden
Loved u once, love u still, always have, always will
I'm forever keeping my angel close
-
Min engel
Min engel
Min engel
For evigt
For evigt
For evigt
For evigt
Jag elskar
Jag elskar
Jag elskar
Kun dig
Farvel
Tavlor på Sabena som ger minnen ..
15:43:47 2011-08-12
Publicerat i De som fått sina vingar
Nu tänkte jag berätta lite om tavlorna som ligger här runt mig.
-
Detta var 2006 när jag hade vunnit min första tävlingen ever. Kommer fortfarande ihåg att jag glömde hälsa på prisutdelningen och jag fick ett schabrak och en sån plastsak som man gör rutor på baken med. Men jag visste inte vad det var då så jag tror jag slängde den, haha.
-
Denna bilden är tagen runt 2008 på plönninge. Vi hoppade inte särkilt högt, det var bara en lite försiktig klass i början av året har jag för mig. Letade upp resultatlistor nu och det visade sig att jag blev trea den klassen. Underbara, älskade!
-
Också kommer vi till denna bilden. Halmstad Fältrittklubb sommaren 2008, hoppar LA. Samtidigt är det DM i hoppning och jag kommer ihåg att jag ligger superbra till första dagen men andra dagen så blev det ett par rivningar men Sabena var inte van vid att tävla hårt två dagar i rad.
-
Nu är det den sista bilden jag suttit och kollat på. Den bilden med en rosett från en LA i Laholm våren 2010. Vår sista tävling, sista vinst, sista rosett och sista ärevarv. Längst ner ser ni en bit av hennes man. Jag vet att rosetten ligger på hennes mule men vill inte ändra så det får vara så. Bilden är tagen på när tavlan hänger på väggen och då har jag hängt hennes namn under och sen kommer hennes bett. Det kommer jag aldrig låta någon annan använda och det är inte ens rengjort sen hon använde det.
-
Sen har jag en bild på henne inramad i en hästsko. Under den har jag hängt hennes pass hennes tävlingslicens.
Som aldrig mer kommer till användning :(
-
Har en mer tavla men den är från DM i Halmstad 2008 och jag behöver inte visa den.
Som sagt, förlåt för alla deppinlägg men så är det.
Har suttit vid datan hela eftermiddagen nu men måste börja ta tag i allt och gå ner till stallet och fixa allt. Hade egentligen inte velat göra något idag utan bara ta det lugnt och tänka på alla minnen. Men är det tävling imon så är det det helt enkelt!
I'm forever keeping my angel close
13:44:33 2011-08-12
Publicerat i De som fått sina vingar
Är mest deppig idag så det kanske kommer lite deppiga inlägg. Vid denna tiden för exakt två år sen fick min ängel Sabena sina vingar i trapalanda. Det är helt sjukt vad jag saknar henne, det är obeskrivligt. Ingen kan förstå, absolut ingen! Även fast att ni förlorat någon ni älskar så kan ingen veta hur det känns just för mig och jag vet inte hur det känns för just er.
Som jag skrev inatt så kommer det ut en historia sen. Men orkar inte riktigt nu, sitter bara med massa tavlor på Sabena runt mig. Tittar på dom och tänker tillbaka på vad som hände just då. Att jag inte tog vara på tiden mer med henne, att jag inte tillbringade fem minuter extra med henne. Men nu är det försent helt enkelt och det enda som finns kvar är minnen.
Gör ett till inlägg snart och beskriver tavlorna och berättar mer om dom tror jag. Läs om ni vill men ni behöver inte. Ska tända ett ljus sen också och ta en tyst minut.
Ni kan göra det nu om ni vill.
Tack.
2 år sen..
01:56:30 2011-08-12
Publicerat i De som fått sina vingar
Ger er hela vår historia imorgon, det lovar jag!
Orkar inte skriva mer nu ..
Säger bara att det var 2 år sen min älskade underbara Sabena hastigt togs bort från mig och det gör fortfarande fruktansvärt ont i mig att bara tänka på det.
Säger bara, älskade ponny, du var underbar!
