streck punkt streck
17:49:28 2011-09-14
Publicerat i Catharinas inlägg
Idag är det en vecka sen Balder avlivades. Svårt att fatta!
Det känns inte ens som att han har varit här, känns inte som att han har funnits vid min sida i femton år. Hela mitt liv. Det känns så otroligt längesedan han var här, hur lång tid som helst. Men ibland inte, i början efter han hade avlivats glömde jag att han var borta. Fixade mat och tänkte gå ner och ge honom mat efter skolan. Men det behövs inte mer. Svårt att beskriva känslan jag känner just nu, den känslan om att jag känner om att han inte ens funnits.
Men det är väl så med Sabena också. Även om man inte vill börjar minnet sakta försvinna ur, aldrig att jag glömmer bort henne, utan jag glömmer mer och mer bort hur vissa detaljer ser ut. Det enda jag kommer ihåg riktigt tydligt är huvudet och med hjälp av bilder och sånt kommer jag ihåg hur liten hon var, hennes vita streck på frambenen, hennes hals som behövde masseras osv. När jag tänker på henne och sen på Balder inser jag att det var inte så länge sen han försvann ändå. Kommer ihåg allt på Balder, kommer ihåg hans gnägg, hans öron, hans man som flätades sista dagen. Det är sånt som sakta försvinner för Sabena. Ser man inte någon/något varje dag glömmer man tillslut vissa delar av hur den såg ut och så är det bara.
Blev en lång text, ville bara säga att jag älskar mina två änglar. Jag saknar er så otroligt mycket men ingen av er har ont längre.
-
Ska ner till stallet och rida och gå ut en tur med Rasse. Kommer senare ikväll! :D
min engel, for evigt, jag elskar, kun dig, farvel
Kommentarer
Trackback