Balders historia

Tänkte ge er en sammanfattning av Balders historia från det jag vet från början till slutet.

-

Han föddes 11/6 1988 E: Kärlingehults Max U: Eluxa och heter egentligen Telux men blivit kallad för Balder de senaste 15-20 åren. Han var ungefär 98cm och har väldigt fin stam och speciellt utställning & trav, men han har mest bara varit rid- och sällskapsponny. När han var runt 7år kom han till oss och både Linda och jag har lärt oss rida på honom. Vi ramlade av mellan fem-femton gånger varje ridtur, hans bästa trick var att bara tvärstanna och vägra gå framåt och gick inte förrän det var någon annan häst framför. Vi har även kört honom mycket och en gång ramlade vi med vagnen i skogen men allt gick bra som tur var!

Han kunde hoppa men tyckte inte det var särkilt kul men har faktiskt klarat 70cm, bra för en liten shettis! Vi red en clear round på 30 cm en gång och han gick över varje hinder i princip, oxrar och allt men jag var nolla och fick en rosett, jag var så glad!

Under en tid stod han på ridskola och gick någon lektion i veckan medan jag red till en annan ponny. Han hade verkligen en egen vilja och stod en stor del av lektionen i mitten och bara njöt av livet haha! Men alla älskade honom och ville rida honom ändå och han var verkligen populär. Det var nog den enda gången var borta från vår gård en längre tid.

Han var expert på att smita, det spelade inte någon roll hur vi hade staketet för han smet alltid när han ville! Om han kände för att gå i en annan hage, gå en liten runda på gården så kunde han bara göra det. Det var många gånger vi kom hem från något och hittade honom ståendes på gården, helt oskyldig. En gång på vintern kunde man följa hans hovspår från stallet vidare upp till huset, upp för vår ena yttertrappa, ner igen, upp för andra yttertrappan, ner för trappan, runt på trädgården och sen ner till stallet igen. Så sött!

En gång gick jag och Balder omkull, vi red i paddocken och plötsligt ramlar han så vi faller på sidan. Vi var lite chockade men det gick bra med båda två!

Jag kunde rida Balder väldigt länge för jag var inte så lång och efter många år av roliga ridturer slutade vi rida honom mer och mer och den första januari på det året han fyllde 20år fick han gå i pension och bara vila resten av livet!

Han hade aldrig varit skadad, dock fick han kolik när han var 21år och vi körde direkt till sjukhuset och han blev frisk snabbt.

Under sista tiden av sitt liv var han sällskap för hästarna i hagen och när vi åkte med en häst på tävlingar och sånt. Han tyckte faktiskt det var kul och han var så himla pigg i hagen. Han, Gadden och Rasse busade mycket och Balder var väldigt snabb ändå och var inte långt ifrån de andra hästarna i hagen!

Sen en kväll i början i juni när vi kommit hem från en träning hade Balder smitit från hagen och stod i stallet. Jag tänkte ta ut honom igen men såg att han haltade bak så vi tog in honom och tänkte inte så mycket på det. Nästa dag kollade vi på hans ben och bakbenet typ glappade när han gick, såg verkligen hemskt ut! Veterinären kom några dagar senare och hon sa att en muskel från knät till hasen hade brustit, men hon trodde att med endast vila skulle göra honom frisk. Det enda han fick göra under hela sommaren, från juni - september var att stå inne i sin box hela dygnet medan alla andra var ute. Ibland fick han komma ut och beta lite men det skulle han inte göra så ofta. En gång smet han och när han galopperade iväg sprang han inte med det benet, utan det bara hängde efter. Han gnäggade ofta och stod och smågnäggade när vi var hos honom, så söött! Veterinären var där en gång i juli också och han började faktiskt bli lite bättre.

Sen i augusti blev Tikki skadad så då fick han sällskap några veckor vilken han tyckte var lite bättre. Men man såg att han var så ledsen, han slutade försöka springa ut när han bytte box när vi skulle mocka, han bara stod där och var så lugn, i början vägrade han äta eller stå still så därför blev han väldigt smal också. Man såg på honom att han började ge upp och hur kan ni tänka er att vara inne hela sommaren i en box medan alla andra var ute? Eftersom veterinären var ganska posititiv så hoppades vi att han skulle bli frisk men på slutet förstod vi att det var ganska meningslöst. Vi bestämde oss för att avliva honom eftersom han inte skulle bli bättre. Först bestämde vi en onsdag, men veterinären fick en annan sak att göra tror jag så det blev inte. Fatta glad jag blev när jag kom hem oc såg att han fortfarande stod i sin box?

Vi fick en annan tid, på en måndag och dagen innan tog vi massa kort på honom när vi hade gjort honom fin och han fick beta, han var så lycklig!

Men det blev inte på måndagen heller för pappa kunde inte så vi bestämde en tid på onsdagen istället, den 7 September. Samma morgon klappade jag och gav honom en sista kram och puss innan jag gick till skolan.

<-- sista bilden

När jag kom hem gick jag direkt ner till stallet och såg den tomma boxen. Jag såg också att han låg under ett skynke vid gödselstacken men självklart gick jag inte dit och tittade utan jag bara gick upp. Förstod att samma morgon var det sista gången jag hade sett honom och sagt hejdå, efter att han funnits här i femton år. Detta var och kommer alltid vara hans hem och han kommer alltid vara en del av oss, en del av mig, en del av Hovgård.

Någon timme senare kom en lastbil och hämtade honom och det hade regnat den dagen, så sen kunde man se märket av en häst där han hade legat. Nästan allt annat på marken var blött utom de torra fläckarna. Saknar has gnägg man hörde hela dagarna, saknar att bara titta ut i hagen och se honom där.

Ville bara säga till dig, Balder, att vi saknar dig väldigt mycket men som sagt, du kommer aldrig försvinan ur våra hjärtan. Du hade gjort så mycket för oss så nu var det vår tur att ge dig ett liv i himlen där du kan springa runt och vara hur glad som helst. Tillsammans med Sabena.

Tack för allt, du äger <3

/Cattis, resten av familjen Carlsson och alla andra du har hjälpt och allt annat du gjort.

Hoppas vi ses igen!

<3

Så fin historia, och urgullig ponny <3